Idag fick jag kort från kyrkogårdsförvaltningen om att mors aska var gravsatt i minneslunden. Tryckt i kortet fanns originalet (tror jag) av den dikt som mor modifierade för annonsen:

Gråt ej vid min grav,
Jag finns ej där
jag finns i solens spegelblänk på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
jag finns i höstens stilla regn
Jag finns i vintergatans stjärnehär
Och när du i tidig morgon
väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör
Så gråt ej vid min grav
Vi skall ses igen.

Texten bygger på en engelsk dikt av Mary Elizabeth Frye som jag tycker mycket om: Do not stand at my grave and weep.